Arjen Robben var inte i startelvan – Jupp Heynckes visade det mod jag eftersökte. Och vad hände?

Jo, trots att Bastian Schweinsteiger tidigt var tvungen att byta spelade Bayern plötsligt bra igen. Franck Ribéry tinade upp och var överallt, Toni Kroos fördelade bollar som aldrig förr, Thomas Müller fick äntligen ut något av sitt djuriska slit och Luiz Gustavo var den lugnande (och enormt närkampsstarka) kraften på mittfältet.

Stuttgart hade aldrig en chans. 2-0 var siffror i underkant. Semifinalplats avklarad.

Men hur fortsätter historien med den bänkade Robben?

—

Och hur fortsätter historien med Holger Stanislawski (eller HST, som gick att läsa på hans mössa ikväll)?

Förlust ikväll för Hoffenheim mot Greuther Fürth (0-1). En utvisning, som var svår att bedöma om den var rätt eller inte, gick att skylla på. Men samtidigt försökte Stanislawski ännu en gång att visa på auktoritet genom att bänka storspelare, halvt utan anledning, för att inte få särskilt mycket ut av det – även om han faktiskt tyckte att det såg bra ut idag.

I vilket fall är stämningen i klubben under isen. Något är verkligen ruttet, vilket inte minst målvakten Tom Starke var inne på efter matchen där han med skakande huvud menade att han hade väldigt mycket att säga, men inte kände att han riktigt vågade, som spelare i Hoffenheim.

Rykten säger, att det är slut för Stanislawski redan imorgon.

—

Sjukt skönt för Oscar Wendt att göra mål.

Men allt snack efter cupkvarten mellan Hertha och Gladbach handlar om en enda situation. Den situation, i ställningen 0-0, som avgör hela matchen. Eftersom domaren hisnande nog dömer straff för Gladbach och visar ut Herthas Roman Hubnik.

Det väldigt sympatiska lag, som ligger i toppen av ligan, och som nu är kvalificerade för semifinal i cupen – det ses nog inte på med riktigt lika vänliga ögon i framtiden. Efter att Hertha, nu med fyra raka förluster under 2012, varit det bättre laget, var det oerhört svårt att se Gladbachs spelare fira intåget i semifinal.

Ovärdigt. Så, så ovärdigt.

0 kommentarer

(Först och främst dock, innan vi går in på kvällens cupmatcher, måste jag ju ta tillbaka det där om en av Europas bästa mattor. Gräset i Kiel var nylagt, det var skyddat från snö – men när det väl exponerades för kylan fanns underifrån ingen värme som kunde hjälpa till. Efter matchen – som Dortmund enkelt vann med 4-0 – var Jürgen Klopp redigt förbannad och menade att den isiga planen egentligen var för farligt för att spela på.)

—

Ja, det är inte vilka ord som helst, som Jupp Heynckes tar i mun inför kvällens cupkvartsfinal borta mot Stuttgart: “För två år sedan spelades det en match mot Juventus – det fanns ett Bayern-lag innan och ett efter!” Att sätta så stor tilltro och förhoppning, och mena att Bayern är i ett lika prekärt läge som då (fyra i ligan, på väg ut ur Champions Leagues gruppspel), känns tveksamt.

Men Heynckes vet säkert vad han gör, och i vilket fall verkar det ju nu nästan helt klart att Basels Xherdan Shaqiri – som Bayern snart stöter på i mästarligans åttondelsfinal – under nästa säsong bor och arbetar i München. Den stora frågan, efter att ha läst en artikel i Sport-Bild, är inte hur mycket talangen kostar eller var han ska få plats i lagbygget, utan vilket av klubbens gäng som han kommer att tillhöra.

Det här är vad Shaqiri har att välja på:

- Bästa kompisarna Holger Badstuber, Mario Gomez och Bastian Schweinsteiger.

- Lustigkurrarna Franck Ribéry, Daniel van Buyten, David Alaba och Diego Contento.

- Stäppvargen Arjen Robben.

- Östduon Nils Peterson och Takashi Usami.

- Kaptenen Philipp Lahm och hans trogna följeslagare Thomas Müller, Manuel Neuer och Toni Kroos.

- Ännu-efter-en-riktigt-vän-sökande Jerome Boateng.

- Brassetrion Rafinha, Breno och Luiz Gustavo.

- Kroatkompisarna Ivica Olic och Danijel Pranjic, där även ukrainske Tymo får plats.

Är det kanske lustigkurrarna som lockar mest? Eller en pokerkväll med Lahm och hans gäng? Kanske finner Shaqiri och Boateng varandra?

—

Även intressant att läsa, när vi väl är inne på Bayern, är hur Franz Beckenbauer lovordar Gladbachs tränare Lucien Favre – och menar att schweizaren förmodligen skulle passa riktigt bra i en storklubb som FCB, där heller ingen kommer och snor ens stjärnor stup i kvarten.

Favre lär inte bry sig allt för mycket om skriverierna, han har fullt upp med att koncentrera sig på kvällens cupmatch mot Hertha i Berlin. Det är inte bara så att det är hans gamla klubb han möter, det är även så att det var han som lotsade Raffael till huvudstadslaget – spelaren som ikväll är tillbaka efter en lång avstängning, med frälsarmantel och -krona. Och spelaren som är medias favorit att efterträda Marco Reus i Gladbach.

Alla ögon kan dock inte bara riktas mot Favre och Raffael. Även Michael Skibbe är i blickfånget. Tre raka förluster är hans dystra facit som Herthas tränare. Ikväll har han chansen att gå under, ännu lite till.

Eller att börja ta plats i berlinarnas hjärtan.

—

Hoffenheim och Holger Stanislawski behöver också desperat en framgångsupplevelse. Laget tar emot Greuther Fürth (fyra i 2. Bundesliga) på hemmaplan, något som kunde ha varit en munsbit om inte hoffenheimarna haft så förtvivlat svårt med ungefär allt på sistone.

—

Som ni hör blir det ödesmatcher så det sjunger om det ikväll. Här i överblick:

19:00
Hertha – Gladbach
Hoffenheim – Fürth

20:30
Stuttgart – Bayern

För lite mindre isiga planer och lite mer pokalfajt än igår kväll!

0 kommentarer

Schleswig-Holstein är Tysklands nordligaste bundesland. Det omfamnar halvt Hamburg, det gränsar mot Danmark, det bjuder på historia i den framstående hansastaden Lübeck och svindlande naturupplevelser längs kusterna. Det är vackert, det är soligt. Men det har aldrig haft ett fotbollslag i Bundesliga.

Nu lever dock drömmen om en semifinal i årets upplaga av DFB-Pokal, den tyska cupen. Holstein Kiel, som till vardags utkämpar en hård kamp med RB Leipzig i toppen av Regionalliga Nord (fjärdedivisionen), tar ikväll emot den regerande mästaren och tabelledaren Borussia Dortmund.

“Storkarna” från Kiel har på sin väg till kvartsfinalen slagit ut andraligisterna Cottbus (3-0) och Duisburg (2-0), samt bundesligalaget Mainz (2-0). Inga insläppta mål som synes, och med ett modigt och härligt spel. Även om det inte lär råda något tvivel om vilket lag som kommer att hålla i taktpinnen ikväll, har överraskningslaget redan klargjort att man framförallt bryr sig som sig själva. “När jag spelar fotboll, spelar jag helt enkelt fotboll”, som 19-årige försvarsspelaren Dan-Patrick Poggenberg uttrycker det. En utsåld stadion och ett sensationshungrigt Tyskland kommer att se på.

Men är det inte lite kallt?

Nej, inte om du frågar Dortmunds stålman Neven Subotic, som i fredags mot Nürnberg spelade i kortärmat – utan underställ. Och nej, inte om du frågar arrangören från fjärdedivisionen, som om saker går enligt plan kommer att bjuda på en av Europas bästa fotbollsmattor ikväll. Det miljondyra top-of-the-line-gräset, först och främst tänkt att hjälpa laget upp till 3. Liga, är nämligen nylagt.

Ganska kaxigt, om du frågar mig, att skita i att försöka få till en spelklar potatisåker och istället bjuda Tysklands bästa bolltrillare på görsnajdigt underlag. Kiels chanser ligger väl också här, i självklarheten som laget strålar ut. (Samma självklarhet och äkthet som gjorde att lyckoberusade kielspelare tog emot lottningen med några mindra väl valda ord, om ni kommer ihåg.)

Och då att Dortmund nu inte bara saknar Mario Götze, utan även Sven Bender. Lika tunga som vanligtvis är alltså inte mästarna, även om Benders ersättare Moritz Leitner är en synnerligt begåvad fotbollsspelare. Men hoppet lever, och ju mer man tänker på det, desto troligare framstår tanken på en jämn och tuff match klockan 20:30 ikväll.

För en härlig pokalfajt!

0 kommentarer

Det starkaste den här omgången var att se Hamburgs utskällda spelare stråla av självförtroende och spelglädje. Jag är fortfarande inte Thorsten Finks största fan, det är inte heller så att 1-1 mot ett uddlöst Bayern betyder att alla problem är borta – men han verkar vara närmast hollywoodsk i sina anföranden inför match.

Tillbaka till spelarna, samma spelare som blivit hårt utdömda av fansen, samma spelare som många gärna hade skickat på första bästa plan till pepparriket. Heiko Westermann var smått monumental, en kapten ut i alla skäggstrån. Jaroslav Drobny var världsklass. Dennis Aogo bra nog att lita på i ett EM-slutspel. Bengnagande mittfältsduon Tomas Rincon och David Jarolim var outtröttliga, unge italienaren Jacopo Sala vågade och vann och på topp var Paolo Guerrero precis det som Mario Gomez inte var: nyttig.

Så tack, ni utskällda, för att ni förgyllde lördagens toppmatch. Det var spänning, mod, vilja och hawaii hela vägen in i kaklet. En match av hög, hög klass.

—

Felix Magath har under helgen fått sin vanliga släng av sleven. Självförvållat, måste man dock säga, i och med att han mot Gladbach slog ett eget rekord: 36 använda spelare på en säsong är kanske en eller två eller tre för många.

Men det intressanta är att han, lite i skymundan, tog en knapp taktikseger mot allas våran taktikguru Lucien Favre. Matchen slutade visserligen mållös, men Wolfsburgs smått absurt höga backlinje fick Marco Reus och Mike Hanke att springa offside gång på gång och i slutet var det inte långt ifrån att Magaths vargar tryckte in ett segermål.

—

Med tanke på hur hopplösa Bremen och Leverkusen är för tillfället, kan Wolfsburg fortsätta att drömma om Europa League. Precis som ett helt gäng andra lag, som befinner sig i nån slags skärseld mellan Europa och nedflytt. Två raka segrar, trots taffligt spel under långa stunder, har till exempel gjort att Hannover tagit ett rejält skutt upp i tabellen.

Det känns helt öppet. Och med tanke på hur svårt lagen utanför toppstriden har att hålla en och samma nivå under en hel match, är det snarare lotteri än något annat. Ja, ser man på Stuttgarts kvittering mot Leverkusen, eller Markus Rosenbergs stolpträff, eller den billiga utvisningen Kaiserslautern åkte på – då känns allt som en slump.

Alla har chansen. Ingen tar den.

—

Framförallt inte Hoffenheim, det här mysterium till fotbollsklubb.

Holger Stanislawski blir i alla fall inte klok på’t. Han försöker och försöker, men alltid är det ett gäng spelare som motarbetar, som latar sig, som verkar helt förvirrade. Och så känner man att en utlåning eller två kanske är rätt grej, truppen är ju full av kvalitet ändå. Då går Gylfi Sigurdsson och Chinedu Obasi och gör mål för sina nya klubbar, medan Hoffenheim nätt och jämnt spelar 2-2 mot budgetnykomlingen Augsburg.

Nej, något är ruttet i klubben.

—

Sex oavgjorda, tre bortavinster. En märklig omgång. Dortmund är självklart den stora vinnaren. Upp i topp med obrutet självförtroende, även om Sven Bender skadade sig i en duell och nu lär saknas i några veckor.

På tal om skador önskar jag ingen smärta. Men om inte Jupp Heynckes har modet att låta lyckolöse Arjen Robben börja på bänken, vore det kanske bäst för Bayern om holländaren plockade på sig någon ny åkomma. Med Robben i laget, med Thomas Müller som tia och Toni Kroos bredvid Bastian Schweinsteiger på mittfältet, tjafsandes om vem som ska ta mest ansvar, är Bayern stillastående och alldeles för beräkneliga. Och dessutom ganska blottade bakåt.

Jag vidhåller att nyckeln är Schweinsteiger och problemet Robben. Heynckes har haft lång tid att lösa problemet, men inte kommit ett enda steg närmare lösningen. Det håller inte för Bayerns ambitioner.

0 kommentarer

Om den jämna toppen förra omgången överskuggades en aning av andra viktiga matcher, är den här helgen på förhand helt vikt åt Bundesligas absoluta toppskikt – och åt snack om tvåsiffriga minusgrader såklart!

Det börjar ikväll, 20:30, då Nürnberg tar emot Dortmund. Med stor sannolikhet kommer hemmalaget bjuda mästarna på bra motstånd och kommer också ha sina chanser, men inte räcka till. Den vågade ställer sig trots det på duktiga, kompakta men lyckolösa Nürnbergs sida, för den rationelle är kvällens match mer en perfekt uppladdning för imorgon.

Med Dortmund upp i topp inför 15:30-matcherna – då Schalke har hemmamatch mot Mainz och Gladbach spelar borta mot Wolfsburg, alltså även här ganska förhandsklara segrar, även om Felix Magath nog vill ha något att säga till om – kan Bayern finna sig i en himla jobbig sits, nerputtade till en fjärdeplats, på lördagkvällen.

Klockan 18:30 står Hamburg för motståndet, ett lag som bekant inte riktigt vet var det står, vilket betyder att man aldrig vet vad man får. Osäkra och pressade gäster från Sydtyskland kan få problem om det inte tidigt görs klart vem som är chef.

Och på ett fingerknäpp, en bundesligaomgång, kan tabelltoppen kastas om totalt.

Här finns verkligen plats för fyrverkerier!

0 kommentarer

Det är jämnt, det är tufft, det är oändligt och oerhört spännande. Det här är en klubbnatt som ingen vet hur den ska sluta. Och varför, och hur – det kollar vi lite närmare på nu:

1. Bayern +33 40
Det här är laget som skulle springa hem ligan utan att titta sig om. Men riktigt så enkelt verkar det inte bli, speciellt inte eftersom laget dels lider av ständiga skadeproblem på viktiga spelare och dels av en tränare som inte lyckas ändra på eller avgöra matcher. Fram till nu har det funnits en “det löser sig”-attityd i Bayern, även när det gäller taktiken,  men nu verkar osäkerheten på riktigt sprida ut sig. Laget är fullt av talangfulla tvivlare, som inte alltid klarar av press särskilt bra och som ibland vill bevisa sig själva lite väl mycket.

Som jag ser det hänger hela lagets vår på om Bastian Schweinsteiger blir kvitt sina skadebekymmer och hittar formen igen. Då har laget en tränare av klass, en lysande läsare av spelet – inte på sidlinjen kanske, men väl på plan.

2. Dortmund +29 40
Det här är laget som efter säsongens första match såg ut att försvara mästartiteln, men som sedan upplevde ett rejält gungande och svängande och framförallt ett självförtroendedödande gruppspel i Champions League. Nu är dock friskheten och livet tillbaka i lagets spel, motståndare körs över trots ett generöst slösande av målchanser och ett ibland mer omständligt än vackert spel. Och trots att Mario Götze, lagets stora stjärna, är skadad. I ligan finns ingen rädsla, bara fullt självförtroende.

Som jag ser det hänger hela lagets vår på att Jürgen Klopp, som i dagarna ytterst vältajmat förlängde sitt kontrakt, lyckas uppehålla ruset. I nuläget är Dortmund ligans bästa lag, egentligen talar inget för att man faller ihop.

3. Schalke +21 40
Det här är laget som, vågar jag påstå, aldrig hade haft något med den absoluta ligatoppen att göra, hade inte Ralf Rangnick tagit en timeout och Huub Stevens kallats in. För Schalkes spelarmaterial, där fyrtornen centralt defensivt och killern där uppe på topp utgör grunden, är Stevens kontringsfotboll perfekt. Laget försvarar lågt, överlåter bollinnehavet till motståndarna och slår sedan iskallt till. Mot andra topplag ser man dock att spelkvaliteten är begränsad, det stabila huset har inte smyckats med fina detaljer än.

Som jag ser det hänger lagets vår på att konkurrenterna stupar, för Schalke är inte – och kommer inte under en halv säsong bli – ligans bästa lag. Men vinner man matcherna som man ska vinna, kan drömmen leva ända till slutet.

4. Gladbach +19 39
Det här är laget som å ena sidan inte borde vara så långt uppe i tabellen, å andra sidan det som förtjänar det mest. Inget annat lag är så konsekvent i sitt spel, inget annat lag får ut så mycket av råmaterialet, inget annat lag ser så säkert ut på plan – varje spelare vet exakt vad han ska göra. Vårdat passningsspel och en klar uppdelning – sex defensiva, fyra offensiva – har verkligen gjort under, det enda kruxet är att det ibland blir lite för kontrollerat, för strikt, för förprogrammerat. Och den förhållandevis låga individuella klassen förstås.

Som jag ser det hänger lagets vår på att blicken snarare är riktad nedåt än uppåt, men framförallt på nästa match. Alltid bara nästa match. Då spelar Gladbach med stor sannolikhet i Champions League till hösten.

—

I mina ögon en toppstrid mellan främst två lag alltså, men med två intakta och väldigt intressanta outsiders. Hur ser ni på det hela och hur tror ni det utvecklar sig och slutar?

0 kommentarer

Vinterfönstret är stängt, vilket är skönt – det blev lite tråkigt och kallt. Inte ens när det var på väg igen hände särskilt mycket, det kändes som att den större delen av klubbarna hellre hängde någon annanstans, någon varmarestans.

Men klart, Bundesliga har blivit berikad av ett antal intressanta spelare.

- Mame Biram Diouf, lysande i Norge men bänknötare i Manchester United, är en typisk Hannover-värvning, till exakt rätt lagdel.

- Vedran Corluka är en personlig favorit, en löjligt elegant försvare, även om spelet går ner i slow-motion när han har bollen. Med kroaten kommer Leverkusens försvar förmodligen stabiliseras och den egna produkten Danny da Costa kan få ta ett skonsammare steg in i proffsfotbollen, utan massa tyngd på axlarna i en blåsig tid.

- Tummarna upp och glada ansikten även när det gäller Mohamed Zidans återkomst till Mainz. Thomas Tuchel har egentligen redan offensivspelare så det räcker och blir över, men en fit och hungrig Zidan kan en klubb av Mainz storlek knappast tacka nej till.

- Chong Tese har redan utlöst storm i Köln, han är kanske inte riktigt den som fansen hade värvat. Men nordkoreanen har en positiv attityd och verkar redo att anta utmaningen.

- Den transfer som dock kan komma att bli den viktigaste, är Augsburgs lån av sydkoreanen Koo. Det här är en spelare – skyttekung i Asiatiska Mästerskapen - som Augsburg egentligen inte ska ha chans på, inte konstigt att man tackade Felix Magath för dealen, och som kan bli oerhört betydelsefull i kampen mot nedflyttning.

—

För övrigt anser jag att Özil är en av världens allra, allra bästa spelare. Eller börjar det bli gammalt och vedertaget nu?

0 kommentarer

Trots Dortmunds ansvarslösa användande av Mario Götze innan jul - där klubben gjorde ganska klart hur prioriteringarna ser ut, i och med att man satte några poäng hit eller dit högre än en 19-årings fysiska välbefinnande – spelar laget nu, utan en överbelastad Götze, kanske bättre än någonsin.

Och efter 8-2 på vårsäsongens två första matcher, med storspel från lagets alla spelare, undrar man ju faktiskt om Marco Reus inte mest är en statusvärvning ändå – för behövs, det gör han egentligen inte.

Det viktigaste är istället att klubben förlängt med den fantastiske flinollen Jürgen Klopp.

—

Tänk att fyra lag är inom ett poäng, och att Bayern är toppgängets klart mest ointressanta lag för tillfället. En glanslös seger mot Wolfsburgs legoknektar imponerar eller upphetsar inte någonstans.

Dortmund spelar, som redan sagt, i trance, Gladbach är ligans bäst organiserade – det är ett lag som vi redan i höstas kunde konstatera är på riktigt, ett lag som inte har en tanke på att falla ihop (även om det kanske inte utesluter att man halkar efter i toppstriden).

Och så sköra, sköra Schalke, som fortfarande är med i toppstriden, trots en usel första halvlek i Köln, och som sitter på ett offensivfyrverkeri som bara måste beundras – det klassiska förlorarlagets är titelracets riktiga darkhorse, deras utveckling under våren är omöjlig att förutse.

—

Apropå Köln: Chong Tese (uttalas som i Hesse, författaren) verkar vara blixtvärvad till klubben efter att Lukas Podolski skadade sig i lördags.

Han har inte imponerat helt enormt i Bochum, men nordkoreanen växlar alltså ändå upp en liga. Intressant.

—

Det intressantaste idag är ändå: stannar eller sticker Michael Ballack?

—

Nittio minuter på bänken blev det i alla fall för Ballack i lördags, då en av säsongens märkligaste matcher utspelades mellan ett lag, Werder Bremen, som på ren viljekraft och positivt tänkande ligger på en EL-plats, och ett lag, Bayer Leverkusen, vars nästan alla problem är hemmagjorda och handlar om dåligt självförtroende.

Om vi alltså kokar ner det: det osäkra bra gänget mot det dåliga självsäkra. Det blev, som vore det på förhand skrivet i stjärnorna, självklart 1-1.

–

Michael Skibbe.

Där har ni tränaren som har det tuffast just nu. Markus Babbel var väl inte idol i Berlin, men han kunde låta resultaten tala för sig. När så kaoset kom och den nye tränaren blev Skibbe, då gick det något av en kollektiv rysning över fansens ryggar – kunde man inte fått någon bättre, intressantare, roligare?

Och redan efter två matcher, två tuffa och lite snöpliga förluster, känns det som att goda råd är dyra – fansen har inte direkt blivit mer välvilligt inställda.

Nästa match mot Hannover har nästan redan gått och blivit en ödesmatch.

—

I veckan går vi igenom ligans fyra topplag. Jag tänker mig att lagdelar synas, svagheter blottläggs och styrkor beundras. Häng med på det.

0 kommentarer

Den här helgen har vi två knivseggsmatcher. Två direkta dueller, där allt – och lite till – står på spel för båda lagen, för tränarna, för fansen. Och då får faktiskt den löjligt jämna och spännande toppkampen snällt kliva ett steg åt sidan. Som sagt, helgens två stora ödesmatcher:

Hertha BSC mot Hamburger SV (Lördag 15:30)
Thorsten Fink hade smekmånad fram till förra helgen, men efter uppläxningen av Dortmund gäller det allt att snabbt studsa tillbaka med en vinst. Inte bara för att rädda sitt anseende, utan även för att det är ganska tajt där nere i botten. Ett avstånd på ynka två poäng ner till kvalstrecket är inte att föredra.

Helgens maskot är plötsligt David Jarolim, den tjeckiske mittfältsspelaren som kommit till åren och som under hösten utsågs till något av en syndabock och följdaktligen blev nära på utsorterad. Nu är plötsligt Jarolim den som ska bidra med nödvändigt bit och streetsmartness på mittfältet, som mot Dortmund helt enkelt gick under.

Motståndarna den här gången håller dock inte riktigt samma klass, dessutom är ju Herthas stora stjärna Raffael avstängd – den spelare man hade kunnat tänka sig skulle kunna festa till det bäst med Hamburgs förvirrade försvar. Men även berlinarna har revansch att utkräva efter förlust borta mot Nürnberg och nye tränaren Michael Skibbe vill ta sina första huvudstadspoäng, kanske till och med öka avståndet neråt.

En vinst för Hertha, och Skibbe kan göra sig varm medan Fink kommer att ha många frågor att besvara. En vinst för Hamburg, och Fink är tillbaka i vinnarspåret medan Skibbe är ute på hal is efter bara två matcher. Ett oavgjort, och det får ses som en förlust för båda lagen, inte minst med tanke på att resten av lagen i botten också möter varandra.

Werder Bremen mot Bayer Leverkusen (Lördag 15:30)
Att Bremen ligger femma i tabellen är nästan lika märkligt som att Leverkusen ligger sexa. Det låter ju inte helt tokigt, trots att inget av lagen har haft särskilt lugna eller roliga säsonger och trots att båda tränarna är mer eller mindre ifrågasatta. För att framtiden ska se ljusare ut har klubbarna valt två olika vägar.

Bremen gör idag klart med en ny spelfördelare: Zlatko “Österrikes Özil” Junuzovic. Ett superlogiskt köp om Thomas Schaaf vill fortsätta spela sitt favoritsystem 4-4-2 med diamant. Junuzovic ska alltså gå i Andreas Herzogs, Johan Micouds, Diegos och Mesut Özils fotspår och få fason på klubbens offensiv, men kommer med all sannolikhet inte spela redan på lördag.

Leverkusen gör istället idag klart med att “Projektet Ballack” har misslyckats. Kaptenen framför alla andra kaptener, spelaren som var med när klubben överraskade hela Europa, har inte nått upp till förväntningarna sedan han återvände hem. Han har varit skadad och när han väl fått spela har han inte imponerat, dessutom har han tjafsat med tränare och alltsammans har resulterat i allt för mycket tråkiga skriverier. Det har helt enkelt inte fungerat, som klubben kommunicerade till media idag.

Ballack, vars kontrakt går ut till sommaren (ett klubbyte redan i dagarna är inte uteslutet), verkar alltså få uppleva ännu ett tråkigt adjö efter det snöpliga slutet på landslagskarriären. Och det är klart att det kan kännas orättvist med en så omild behandling, men borträknandet av klubblegenden ska mest ses som ett sätt att stärka tränaren Robin Dutts rygg, som i senaste hemmamatchen blev utbuad när han – helt riktigt – bytte ut Ballack.

Ledningen visar att det är Dutt som är framtiden, inte Ballack. Försöker ringa in det nya och ringa ut det gamla. Ett ställningstagande som betyder att Leverkusens vanliga startelvsfråga “Rolfes eller Ballack?” imorgon kanske besvaras med: Varken eller! Luften blir alltså allt tunnare för lagets rutinerade spelare, nu- och framtiden tillhör mest av alla Lars Bender.

En vinst för Leverkusen, och laget avancerar upp på en femteplats medan tankarna i Bremen allt mer riktar sig neråt. En vinst för Bremen, och deras problem läggs på framtiden medan Leverkusens fans förmodligen fordrar Dutts avgång (och Ballack som efterträdare). Ett oavgjort, och den konstgjorda andningen fortsätter ett tag till.

—

Den 19:e omgången i sin helhet:

Hannover – Nürnberg (Fre 20:30)
Hertha – Hamburg (Lör 15:30)
Bremen – Leverkusen (Lör 15:30)
Augsburg – Kaiserslautern (Lör 15:30)
Dortmund – Hoffenheim (Lör 15:30)
Bayern – Wolfsburg (Lör 15:30)
Köln – Schalke (Lör 18:30)
Mainz – Freiburg (Sön 15:30)
Stuttgart – Gladbach (Sön 17:30)

För härliga, spännande och faira matcher!

0 kommentarer

Okej, så upphetsande är det kanske inte, men det har åtminstone inte stått helt stilla på transfermarknaden under veckan.

Efter att Bremen släppt iväg Andreas Wolf på franskt äventyr och sedan fått Sebastian Prödl otäckt skadad, behövdes en mittback. Det surrades om Alexander Milosevic, men Klaus Allofs bara skrattade åt tidningarnas spekulationer och presenterade istället tjugoårige Francois Affolter. Om den schweiziske landslagsmannen, han ska balansera på gränsen mellan U21- och A-landslaget, kan hjälpa till med en gång, nu när Naldo också börjar få problem igen, är svårt att säga – åtminstone blev något gjort.

Den stora värvningsbomben – om vi ska överdriva lite – är dock att Vedad Ibisevic lämnar Hoffenheim för Stuttgart. Det är inte helt lätt att veta vad man ska säga om det. Ibisevic är allt sedan hans fantastiska första höst i Bundesliga ett wild card, och då är 5,5 miljoner euro ganska mycket. Å andra sidan behöver Stuttgart, som såg mycket tama ut mot Schalke i lördags, precis hans spelartyp, en anfallare som varken briljerar i kombinationsspel eller kämpatakter utan i målskytte.

För Hoffenheim betyder det att anfallssidan tunnas ut till att bara bestå av talanger och Ryan Babel. Därför sägs klubben vara intresserade av Wolfsburgs Srdjan Lakic, som inte längre ingår i Felix Magaths planer. Problemet med Lakic, Hoffenheim är inte den enda intresserade klubben, är framförallt hans oförklarligt höga lön. Det ska nog gå att lösa, om man verkligen vill, men tiden tickar på och det vore nog fint att vara överens med spelaren i ganska god tid, för sedan väntar ju också en mer eller mindre tuff förhandling med Magath.

Ett annat hett rykte är att René Adler är på väg till Hamburg. Adler har upplevt en karriärknick utan dess like, det är knappt att man kommer ihåg att han en gång i tiden, som det känns, var på väg till VM 2010 som förstemålvakt. I sommar går hans kontrakt med Leverkusen ut och Thorsten Fink sägs alltså vara intresserad. Låter som en bra deal, om man inte betänker att klubben redan besitter en, i sina bästa stunder, mycket bra målvakt i Jaroslav Drobny. Men vill man chansa med skadedrabbade Adler och kasta ut Drobny, ja, då får man väl göra det.

—

För övrigt anser jag, som bekant, att Mesut Özil är en av världens allra, allra bästa spelare.

0 kommentarer